En Saga för god för att vara sann

Min mamma ringde. När min mamma ringer mig är vädret alltid det första hon pratar om. Hon berättar utförligt om vädret hemma och frågar om vädret här. Hur är vädret hos er? Ibland har vi olika väder och det är fullständigt förbluffande. Jag har snö, hon har tö. Hon har sol, jag har moln. Jag har asfalt, hon har gräs.

Jag vet inte varför mamma frågar om vädret. Kanske för att hon är svensk. Kanske för att hon dessutom härstammar från en urgammal bondesläkt där vädret alltid har varit livsavgörande eller kanske för att det är hennes sätt att skapa kontakt. Jag har börjat göra likadant. Småprata om vädret. När jag pratar i telefon gör jag det för att visualisera hur personen i andra änden har det. Jag visualiserar allt. Jag måste göra det. Jag känner mig vilsen när det bara är mörker i andra änden. Ibland när jag inte behöver visualisera för att personen står mittemot mig pratar jag också om vädret. Jag hör mig själv diskutera värme och sol, blåst och regn, bristen på snö. Jag tror att jag gör det för att skapa kontakt. För att det finns en automatisk väderströmbrytare som slås på vid möten med människor. En svensk bondeväderströmbrytare ditmonterad av min mamma.