En Saga för god för att vara sann

Med jämna mellanrum ramlar nästan allting ur min plånbok. Anledningen till detta är den absurda mängd plastkort jag släpar runt på. Jag har så många medlems-/kund-/klubbkort att de inte får plats i de avsedda skårorna  i plånboken utan ligger i en tjock bunt i sedelfacket. ICA, Sisters, Twilfit, MQ, IKEA, Guldfynd, Stadium och SF. Dessutom papperskort med stämplar från Gina Tricot, Akademibokhandeln och Pocket Shop. Summorna jag tjänar på att bära runt på korten och dra dem vid varje köp ligger nog på runt 300 kr om året.^* Summorna affärerna tjänar på att ge mig dessa kort är även de försumbara, i synnerhet då jag tillhör kategorin Studentliv. Så varför alla dessa förmånskort?

Jag tror att affärerna dels dras med i trenden och dels vinner fördelar, exempelvis i form av något högre kundlojalitet. Ur marknadsföringssynpunkt verkar plastkorten väldigt fördelaktiga eftersom varje köp genererar värdefull information om kunden. Den något mer paranoide vägrar naturligtvis ge företagen information om sina konsumtionsvanor. När jag läste Data Mining fick jag emellertid veta hur dåliga företagen faktiskt är på att hantera denna information på ett effektivt sätt. Med bra algoritmer kan köpmönster kartläggas och t.ex. användas för smart placering av varor i mataffären. Om en kund köper blöjor är det exempelvis hög sannolikhet att denne även köper öl. Förmågan att kunna förutse inköp är värdefull av uppenbara skäl men utövas inte i så hög utsträckning som vore möjligt.

Man förväntar sig åtminstone en enkel indelning där erbjudanden och reklam som skickas hem till en är anpassade efter det egna köpbeteendet. Icke. Att ICA inte överhuvudtaget utnyttjar den omfattande information de har om mina matvanor bekräftas av att jag får adresserade specialerbjudanden på kött, blöjor och barnmat istället för på pasta, quorn och semlor. Med Buffé följer rabatter på revyer och familjeäventyr i Astrid Lindgrens värld. Just nu blir jag bara irriterad. Om företagen ändå investerar i resursslösande utskick kan de väl göra sig besväret att ta reda på vad som intresserar mig. Jag har ju gett er all information med mitt idoga kortdragande, använd den!

För företagen ligger nog den största vinsten med kundklubbar i den databas som genereras med kontaktuppgifter till ett begränsat urval av intresserade personer att marknadsföra sig mot. Dessa kunder kan sedan enkelt delas in i grupper beroende på hur stora summor de spenderar. Mindre hänsyn tas till vad de konsumerar. I framtiden är det troligt att detta ändras och satsningar görs på att ta fram utförliga profiler baserade på individens köpbeteende. Den dagen jag får erbjudanden från ICA som inkluderar min favoritglass Texas Pecan, böcker av Bodil Malmsten och konsert med Ane Brun kommer jag att bli stormförtjust och sedan klippa sönder alla mina plastkort.


_{* Varför jag då gör mig besväret är liksom min förkärlek till formulär ett av universums stora mysterier.}