En Saga för god för att vara sann

Bebisar är gåtfulla varelser. Favoritfisken i babygymmet som alltid gav upphov till frenetiskt vevande med armar och ben blir ointressant över en natt. Babysittern ger plötsligt upphov till ilska som utmynnar i upprörda tårar så att bebis måste lyftas ur skrikandes och sprattlandes. Det visar sig sedan att ilskan var orsakad av den tidigare superskojiga leksaksbågen som då får tas bort. Bästa sovtricket slutar plötsligt att fungera och efter tio varv runt i lägenheten hänger liten bebis fortfarande där högt upp på pappas axel och spanar med stora klarvakna ögon. Efter en livstid av vagnaversion är det plötsligt ok att ligga i vagnen i vaket tillstånd utan panikartat gallskrik. Situationen återskapas in i minsta detalj påföljande morgon. Samma lutning på kudden, samma solhatt, samma läge på snutten, med samma resultat och mamma kan njuta av en hel dag utomhus och till om med åka tunnelbana, shoppa på NK och promenera hela vägen hem igen Två dagar senare är det dock tillbaka till den gamla ordningen igen och det dröjer två veckor innan vagnen är ok igen.

Man kan gissa och spekulera sig blå över om, när, hur och varför. Allt som fungerar återskapar man in i minsta detalj tills det plötsligt inte fungerar längre. Men, igår så... Nej, det var igår, idag gäller det här. Förra veckan är bortglömd sedan länge och förra månaden är förhistoria. Precis när man tror att man vet hur de fungerar så vänds allt på ända. Om män är från Mars och kvinnor från Venus är bebisar från en annan galax. En underbar en.