Babel
Jag har sett Babel. Titelnamnet syftar på den bibliska berättelsen om Babels torn och hur Gud skapade språkförbistringen. När människor förstår varandra kan de göra storverk tillsammans såvida de inte blir nedtryckta och stoppade av en hotad överhöghet.
Gud: Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ena inte förstår vad den andre säger. (1 Mos 11:6-7)
Att det tog ett tag för mig att få grepp om filmen kan bero på att jag hade fått ett felaktigt intryck, delvis för att jag hade råkat läsa Ebba von Sydows blogginlägg (vilket visar hur vi påverkas av allt vi läser även om vi intalar oss själva att vi inte lägger någon vikt vid det, gäller exempelvis även horoskop och Paris Hiltons "autobiografi"):
Det var bara alldeles fruktansvärt hemskt. Vi började ana oråd när Brad Pitt dök upp i andra scenen, gråsprängd och orakad. Sedan blundade jag ungefär var tionde minut. Men visst, om du vill se desperata, olyckliga, vilsna människor dö, bli deporterade, skjutna och torterade i två och en halv timma - då är det här filmen för dig.
Jag var alltså inte säker på att det här var filmen för mig och tillbringade första halvan av filmen med att vänta på allt det fruktansvärt hemska. Varje möjlighet som fanns. Visst hände det hemska saker, saker som händer varje dag på riktigt i världen, tillräckligt för att göra filmen till en film med innebörd, som betyder något, som man reflekterar över efteråt. Karaktärsskildringarna är något stereotypa men filmen inger hopp. När människor kämpar för att överbrygga språkbarriärer är det möjligt att uppnå stunder av förståelse. Bara en sådan sak.
Gud: Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ena inte förstår vad den andre säger. (1 Mos 11:6-7)
Att det tog ett tag för mig att få grepp om filmen kan bero på att jag hade fått ett felaktigt intryck, delvis för att jag hade råkat läsa Ebba von Sydows blogginlägg (vilket visar hur vi påverkas av allt vi läser även om vi intalar oss själva att vi inte lägger någon vikt vid det, gäller exempelvis även horoskop och Paris Hiltons "autobiografi"):
Det var bara alldeles fruktansvärt hemskt. Vi började ana oråd när Brad Pitt dök upp i andra scenen, gråsprängd och orakad. Sedan blundade jag ungefär var tionde minut. Men visst, om du vill se desperata, olyckliga, vilsna människor dö, bli deporterade, skjutna och torterade i två och en halv timma - då är det här filmen för dig.
Jag var alltså inte säker på att det här var filmen för mig och tillbringade första halvan av filmen med att vänta på allt det fruktansvärt hemska. Varje möjlighet som fanns. Visst hände det hemska saker, saker som händer varje dag på riktigt i världen, tillräckligt för att göra filmen till en film med innebörd, som betyder något, som man reflekterar över efteråt. Karaktärsskildringarna är något stereotypa men filmen inger hopp. När människor kämpar för att överbrygga språkbarriärer är det möjligt att uppnå stunder av förståelse. Bara en sådan sak.
Kommentarer
Trackback