En Saga för god för att vara sann

Igår var det så dags. Första smakportionen. Sittandes i den nya barnmatstolen. I sanning en milstolpe på en resa som knappt har börjat men som på något sätt går så fort att man knappt förstår vad som händer. Hur kan en människa växa så snabbt att man i princip kan se det hända, från en dag till nästa. Jag kan knappt förstå det. Från två celler till en nyfödd liten liten bebis till min underbara lilla tjej som envisas med att sova på mig fast hon inte längre får plats utan hänger utanför. Från 2960 gram och 48 cm till mer än dubbla vikten. På bara mjölk och kärlek. Detta är i särklass det mest fantastiska äventyr jag har upplevt. Varje dag är spännande, varje dag är ny.

Blundar. Mjukt hår, len kind och en liten hand som kramar mitt finger hårt i sömnen. Då vill jag pausa tiden en stund för den flyger.

Och smakportionen, den slank ned med lite fundersamt rynk på näsan, men ivrigt gapande efter skeden.

Notera den löjliga äppleformen, det är som att baka minicupcakes